letstalkaboutbook.blogg.se

2016-06-08
09:59:00

Isprinsessan - Camilla Läckberg

 

Titel: Isprinsessan

Författare: Camilla Läckberg

Utgivningsår: 2003

Genre: Kriminalroman

 

Handling:

I det lilla samhället Fjällbacka i Bohuslän råder lugn fram tills den vinterdag då den unga kvinnan Alexandra Wijkner hittas död i sitt badkar. Husets värmepanna har gått sönder och huset är totalt utkylt. Mordoffret ligger därför i ett badkar som är täckt av is.

Den som hittar Alexandra är författarinnan Erica Falck som återvänt till Fjällbacka efter sina föräldrars död. När hon följer med Alexandras föräldrar och make till polisen träffar hon sin ungdomskärlek, kriminalinspektören Patrik Hedström. Erica Falck tampas också i boken med problemet med föräldrarnas hus, som hon vill behålla men däremot hennes syster Anna som bor i Stockholm inte vill. Anna i sin tur har problem med sin make som misshandlar henne.

Detta är Camilla Läckbergs debutantbok.

 

Egna reflektioner:

Jag har hela tiden haft ett visst avstånd till Läckbergs böcker. Jag har fått en känsla av att det är lite mordernare ”kiosklitteratur” föklädd till deckare och på ett sätt hade jag rätt, men på ett annat sätt blev jag liksom lite glad i själen när jag läste denna första bok.

 

Det som jag absolut inte gillade var det lite för lättsamma språket. Det blev lätt upprepningar i texten och det fanns liksom inget djup där, saknade kanske något mer med miljöbeskrivningar. Något annat som jag däremot tyckte om med den var att just karaktärerna i boken var bra beskrivna  och man fick saker och ting berättade i de flestas olika perpektiv.

 

I det stora hela var det verkligen en lättläst bok med ett brott som inte har en självklar lösning, vilket gjorde att den ändå var spännande att läsa. En del av mig säger ”vad var det jag sa” och en annan del av mig tyckte faktiskt det var läsvärt på något sätt i alla fall. Det kommer bli fler böcker lästa av Läckberg, helt klart. Det är skönt att läsa dessa typer av böcker under sommaren.

 

 En bra bok, känner jag, lämnar efter sig någon form av avtryck, eller en känsla som envist hänger kvar en stund vilket gör att jag får problem att välja en ny bok direkt eftersom man måste smälta den man just läst. Det är mycket att ta in och man berörs på något sätt lite djupare.

Läckbergs bok lämnade tyvärr inte den känslan.

 

Den får 3 av 5 bubblor

//Johanna

2016-05-09
12:00:00

Roten till det onda - Peter Robinson

 
Titel: Roten till det onda. 
Författare: Peter Robinson
Utgivningsår: 1997 (svensk översättning kom 2011)
Genre: Deckare
 
 
Handling: 
Alan Banks är en kriminalkommissarie (om mitt minne vill sig rätt) i den fiktiva staden Eastvale i England. En dag får han ett lik på sitt bord (inte bokstavligen), en kille har blivit ihjälslagen i en gränd, efter att utredningen tagit vid kommer det fram att offret var aktiv i en nazistförening, genast blir ett par pakistanier som offret bråkade med under mordkvällen intagna på förhör, men under tiden som de sitter där, så går någon igenom offrrets hem. 
 Nu måste Banks hitta mördarren, innan det är för sent Bam bam BAM!!
 
 
Egna reflektioner:
 
Okej, jag ska ärligt erkänna att jag kanske tänjde en aning på sanningen härom dagen när jag hävdade att jag bara läste bra böcker. Men då jag läser mycket böcker och smak är så subjektivt så kan inte alla titlar passa alla människor, tack och lov. Och idag ville inte jag sitta och lovorda ännu en favorit från min hylla, utan jag ville lyfta fram en bok som jag faktiskt tyckte var skit, rent ut sagt. 
 
 Jag har nu också fått erfara att kassa baksidetexter är skrivna av folk som antingen inte läst en bok, eller som inte tyckte om en bok. Då blir de så där klyschiga som min lilla text här ovan blev.  
Det har snart gått ett år sen jag dömde detta att vara "Den stora bokbesvikelsen 2015" och ett halvår sen jag gav bort mitt ex, (och så lite mindes jag av innehållet att jag fick gå till Wikipedia för att kolla upp vad huvudpersonen heter), men frukta icke, känslorna och tankarna som fanns då, finns kvar. 
 
Så hur kommer jag över detta mästerverk av besvikelse och tristess? Jo, jag och min syster var i Ullared, vi traskade runt i bokaffären och vissa böcker var 3 för 99. Då jag hittade en bok av min favoritförfattare som jag ville ha så rotade jag såklart fram två andra, varav denna var en av dem. Titeln lockade även om baksidetexten var "Meh", men jag gillar deckare stor del av tiden så den fick följa med. 
 
Så tillbaka till mina åsikter. 
 Som tidigare nämnt så gillar jag deckare, eller, jag gillar smarta deckare. De som lyckas lura en totalt så man sitter helförvånad under upplösningen eller de som lägger ut små detaljer genom boken så man som läsare själv ska kunna lista ut gärningsmannen innan det avslöjas. 
Vad jag inte gillar är förutsägbara deckare. De där det känns som om författaren har tagit en klassisk mall för en dålig deckare och lyckats pricka av varje punkt. Jag tror att jag var fem kapitel in i boken när jag sa till min lillasyster vilka jag trodde var gärningsmännen, det visade sig att jag hade rätt. (Och om ni undrar varför jag blandade in min syster i min läsning så var det för att det inte är så tillfredsställande att säga "Vad var det jag sa!!" till sig själv. ;)) 
 
 Så i alla fall, fett förutsägbar, sjuk besvikelse, karaktärerna är väldigt platta och jag känner inte att någon karaktärsutveckling fanns med i bilden alls nästan, som sagt, kom ju inte ens ihåg vad huvudkaraktären hette. Men min lilla tripp runt Internet innan jag började skriva berättade också att detta är bok 8 eller 9 (orka gå till fliken som har denna informationen) i en serie om Alan Banks, vilket skulle förklara, om än Inte ursäkta, att man inte lär känna honom. Jag visste inte när jag läste boken att den hörde hemma mitt i en serie när jag läste den, jag kan inte minnas att referenser gjordes till händelser i tidigare böcker och om det inte är tydligt, så ska en bok kunna stå för sig själv.  
 (Heck, jag har läst en serie på närmre 50 böcker där, inte alla visserligen, men väldigt många av böckerna kan stå på egen hand.)
 
En bok i en serie ska dessutom, i min mening, ge en mersmak på att läsa resterande böcker i serien. Jag fick ingen sådan lust kan jag tala om. 
 Språket i boken vill jag minnas kändes alldagligt, snudd på intetsägande och ja, jag tänker uttrycka mig om språket trots att boken är översatt. För jag har läst böcker av min favoritförfattare både på svenska och på hans modersmål engelska och om en författare har ett eget språk, så går det att översätta. 
 
Känner att jag nu har släppt tangenterna väldigt många gånger för att ilsket hötta med nävarna åt... luft... för det är ungefär de känslor som framkallas imig när jag tänker på detta alster. 
 
Så för att sammanfatta: 
Jag presenterar idag en bok som är: 
Förutsägbar
En besvikelse
Alldagligt och intetsägande skriven
Inte ger mersmak
Med platta karaktärer
 
Så ja. Läs den på egen risk. 
Jag ger boken, hrm får vi ge minus tro? För om vi får ge minus så ger jag boken -3 av 5 prickar. 
 
//Nina
2016-05-04
12:00:00

Den sanna historien om Pinocchios näsa - Leif GW Persson

 

 
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Titel: Den sanna historien om Pinocchios näsa

Författare: Leif GW Persson

Utgivningsår: 2013

Genre: Deckare

 

Handling:

Leif GW Persson öppnar med att säga att den här boken är en ond saga för vuxna barn. Den handlar till största del om poliskommissarie Evert Bäckström och hur han jobbar vid Solnapolisen. Bäckström löser brott som alla andra poliser, men kan han vinna på att jobba vid sidan av som korrupt så gör han det utan att tveka. Evert Bäckström är en egoist som alltid gör som han själv behagar med fördomar för alla han möter. Detta är något som alla i hans omgivning märker av och absolut inte tolerear. Dock kan de inte göra så mycket åt saken eftersom han trots allt löser stora brott och är erkänd som en person man inte ska underskatta. Som läsare får man följa Bäckström och hans kollegor i utredningen av tre brott men läsaren får också kasta sig bakåt i historien och hamna i Tsarfamiljens vardag med inslag av både fiktion och faktabaserade skildringar.

 

Egna reflektioner:

Jag tillhör den typen av läsare som helst inte läser nypublicerade deckare eftersom det publiceras så mycket av denna sortens litteratur just nu då det är stor efterfrågan. Detta gör att det lätt kan bli liknande historier som berättas om igen, fast med andra ord.

Dock är Leif GW Persson ett av få undantag.

Jag hade aldrig i mitt liv tänkt att läsa GW eftersom han låter så långrandig och allmänt seg när man ser honom på tv (fördomar! Fy på mig!). Men efter att jag och min svärfar hade haft ett samtal som han inledde med "Jag läser ju inte deckare, men...." så visade han mig just den här boken. Efter andra sidan var jag fast.

 Detta beror delvis på att den inte bara handlar om brotten i sig och hur personerna i handlingen ska lösa dem, utan också för den otroligt bra och humoristiska skildringen av huvudkaraktären Evert Bäckström. Det finns en viss hatkärlek till denna karaktär som man både skrattar åt och lider med. Svart humor är alltid något bakomliggande i den här boken och språket är lätt att ta till sig då det inte är speciellt komplicerat men har ändå en skarp ton som jag innan inte upplevt i tidigare läsning. Författaren väver in nutiden i dåtiden mycket bra och knyter säcken på ett sådant sätt att man förstår hur allt hänger i hop. Kapitlen känns till en början uppdelade och inte alls sammanhängande men efter ett tag börjar man förstå den röda tråden. Jag blev glatt överraskad när jag förstod hur författaren hade jobbat sig fram emot lösningen, det var högst imponerande! 

 Det som kanske var mindre bra med det här verket var att om man inte har läst boken som kommer innan i serien så är man inte så insatt i karaktärerna som beskrivs där. Det blev också lite väl mycket fakta i vissa kapitel som var mastigt att läsa då tidsspannen sträcker sig så långt bakåt och författaren beskriver en del händelser i boken ganska detaljerat. 

 Men i det stora hela var det en fantastiskt underhållande bok som jag rekommenderar till alla er som tål grova skämt och har den mörka humorn inom er ;)

Boken får: 4 av 5 Bubblor

/Johanna