letstalkaboutbook.blogg.se

2016-06-02
11:02:33

Kvartetten som sprängdes - Birger Sjöberg

 

Titel: Kvartetten som Sprängdes

Författare: Birger Sjöberg

Utgivningsår: 1924

Genre: Roman

 

Handling:

Fyra män bestämmer sig för att bilda ett bolag som ska tjäna pengar genom investeringar på börsen. Detta medför olika konsekvenser för dem. Man får följa deras och omgivningens liv vad gäller kärlek, sorg och lycka. Boken är utgiven i två band, men har också utgivits i tre.

Egna reflektioner:

Det här var en mycket spännande bok som jag inte kunde greppa handlingen i alls. För den som så många äldre böcker så handlar det om människoöden som på ett sätt verkar helt osammanhängande men det slutar med att hänga i hop på ett eller annat sätt. 

 

Något av det mest charmiga med boken som jag upptäckte tidigt var att alla i boken har smeknamn av någon sort. Begnt Erlandsson som är en utav huvudkaraktärerna heter Cello för det mesta, sen har vi Karl-Ludvig som kallas Kamrern, sist har vi Thure Borg vars namn är Första fiolen. Detta är bokens tre huvudkaraktärer som man får följa böckerna igenom. Smeknamnen gav berättelsen charm och personlighet till texten som man sällan stöter på i nytryckta böcker.

 

Anledningarna till att jag valde att läsa den här boken är två. Min svärfar har något att göra med det ena och sen så ville jag läsa en bok skriven av Birger Sjöberg. Mest för att han är född i den staden jag annars bor i när jag inte pluggar. Det jag kallar "hemma", nämligen Vänersborg.

 

 

Jag har bara gott att säga om denna författares enda roman som han någonsin publicerade. Han är annars mest känd för sina dikter och visor. Han är duktig på personbeskrivningar och ger mig som läsare en mysig värld att gotta ner mig i. Jag önskar att han hann skriva mer romaner för den här är en berättelse som jag kommer återkomma till om några år. Det är jag säker på!

 

Den får 5 av 5 bubblor!

//Johanna

Visste du vem Birger Sjöberg var?  

2016-05-18
12:00:00

Men vi knullar ju ändå inte - Ann Söderlund

 

Titel: Men vi knullar ju ändå inte

Författare: Ann Söderlund

Utgivningsår: 2011

Genre: Humor (självironisk krönika)

 

Handling:

Detta är en bok som beskriver hur familjelivet kan var för en vuxen människa i medelåldern som vill vara i allt annat än just medelåldern (eller i alla fall inte bli påmind om det). Boken är skriven i korta kapitel som en krönika, alltså berättande händelseförlopp från författarens liv och hur hon tänker kring allt som händer henne och varför saker och ting är som det är i världen.

 

Egna reflektioner:

Oj, jag vet inte vart jag ska börja. Det var med viss entusiasm jag plockade upp boken från bokhyllan och öppnade den. Att smita ifrån sin egen värld och hoppa in i någon annans problem är ganska skönt, men den här gången hittade jag inte riktigt rätt i labyrinten. Den tilltalade mig inte så mycket som jag trodde. Mest kanske för att den ältar livet som förälder i medelåldern, komplex och män som fortfarande är ett mysterium för författaren och hennes vänner.

 

Jag är igen mamma, därav blev det svårt att föreställa sig den cirkusen som hon beskriver. Men jag har lärt mig massor igenom läsningen av boken i alla fall!

 

·         Alla kvinnor föds till att ha komplex, inga undantag!

·         Jag är en riktig bullmamma eftersom jag gillar att safta och baka etc. (detta kommer förmodligen försvinna då jag faktiskt blir mamma på riktigt med tanke på att det inte kommer finnas tid över till allt detta, enligt boken).

·         Man måste vara sig själv men det är svårt när man vill vara som alla andra.

·         Dessa typer av listor dyker upp i hela boken och har ungefär samma ton.

·         Undantaget av punkten ovan är ett kortare kryss som berättar vad för sorts mamma du är mest lik.

·         Jag har väldigt små ilandsproblem om man jämför med alla kvinnor som nämns i boken.

·         Bilderna som kommer i svartvitt vid varje kapitel är svåra att urskilja vad de föreställer.

·         Jag kommer aldrig läsa boken igen.

 

Punkerna ovan beskriver tonen på boken, ironin som liksom flödar igenom sida efter sida. Den var kul vissa stunder och jag skrattade faktiskt. Dock kanske det är en bok för just föräldrar som känner igen sig mer i situationerna och bor i detta.

 

Den får 2 av 5 bubblor

 

//Johanna