letstalkaboutbook.blogg.se

 

 

Titel: The Stranger Beside Me

Författare: Ann Rule 

Utgivningsår: Första utgåvan kom 1980, sen kom nya utgåvor med tillägg av författaren 1986, 1989, 2000 och 2008. Min är den senaste, dvs den från 2008

Genre: Biografi

 

Handling:

Theodore Robert Bundy föddes 1946 utom äktenskapet, när han kommit upp i åldern fick han lära sig att den han kallat mamma egentligen var hans mormor och den han kallat syster egentligen var hans mamma. Ingen vet vem hans biologiska far var. 

Ted Bundy växte upp till att bli en charmig, intelligent man som på dagarna studerade juridik och på kvällarna räddade liv genom att svara i telefon på en "suicide hotline". 

Ted Bundy var rolig och omtyckt. 

 

 Ted Bundy skulle komma att bli en av de mest ökända seriemördarna i hela världen. 

 

Egna reflektioner:

 

Liten förhistoria:

Ända sen jag var i tidiga tonåren har deckare och thrillers varit som en drog för mig, att skrämma upp mig själv lite lätt för att få en liten adrenalinkick. Filmer gav mig kicken lite extra och jag började sluka alla filmer som stod i min mammas hylla som det stod "åldersgrän 15 år" eller "barnförbjuden" på. Jag visste att titta på dem när dagen var ljus och det var långt kvar till läggdags, för jag har rätt lätt för att få mardrömmar. 

 Men som med alla droger, så behövdes snart starkare grejer och när det påhittade inte gav mig en kick längre, så gick jag över till verkligheten. När jag var 19-20 så hade jag en lista med namn på verkliga seriemördare (alla boende och agerande utanför Norden) och jag tillbringade mina arbeteslösa dagar, med att läsa om dessa, samt titta på dokumentärer. 

Men precis som med deckarböckerna så försvann kicken när man väl fått svar på A, vem som gjort det och B, varför. 

Men ett par seriemördare håller än idag mitt intresse och får min fascination. För jag är inte bara intresserad av kicken utan är också intresserad av att veta hur andra fungerar. själv har jag så mycket samvete att bara grafiska tankar på att skada andra ger mig enorma skuldkänslor. Och en av dessa seriemördare är just Ted Bundy. 

 För även om jag kan säga dödsår och namn på minst hälften av hans offer, i detalj kan redovisa hans tillvägagångssätt och till och med kan rabbla upp minst tre svar på frågan "varför?", så känner inte jag att den frågan har blivit besvarad. 

Här kommer tankar och reflektioner kring boken och mannen:

Så 2010 köpte jag boken som skrevs av Ann Rule, Ann jobbade sida vid sida med Ted på "the suicide hotline" och de två var så goda vänner som man kan bli med tanke på omständigheterna och åldersskillnaden. Ann jobbade inom rättsväsendet innan hon mötte Ted, så när hon skulle skriva en bok om honom (dock så visste hon inte att det var Ted hon skulle skriva om när hon började) så fick hon fritt tillgång till allt material i frågan.

Ann följde precis som alla andra i USA vid den här tiden, nyhetsinslagen om mördaren som härjade, inte bara i en, utan i ett flertal delstater. Men det var först efter rättegångarna i Florida, efter att Ted åkt fast för mordet på en tolvåring som Ann till slut fick erkänna att det fanns för många bevis mot Ted för att han skulle kunna vara oskyldig, vilket hon velat tro tills dess. 

Det tog mig fyra månader att läsa den här boken första gången, jag bodde för mig själv i en liten stuga. Mitt kök hade stora fönster, men små gardiner och jag visste av erfarehet att folk kunde stå utanför mitt hus och titta in utan att jag märkte något när jag satt i mitt vardagsrum. Efter att boken skrämt mig första veckan, så började jag läsa enbart på förmiddagen, eftger klockan 12 på dagen fick jag Inte läsa, för att undvika att skrämma mig själv till döds. 

 Jag älskar att man får veta om den andra sidan av Ted Bundy i boken, detta är information som visserligen är vida känt, men berättat ur Anns, som ju jobbade och var vän med honom, perspektiv, ger ett helt annat djup till historien. 

Ann berättar också om när hon under utredningen fick reda på att Ted faktiskt var skyldig till alla de dåd som hon beskrivit i sin bok dittills. 

 

Boken har, som nämnts ovan, getts ut i ett flertal nya exemplar från det att den skrevs, dessa nya utgåvor har nya tillägg, både för- och efterord. Boken gavs ut första gången 1980, då var Ted Bundy dömd för ett flertal mord och hade blivit given tre dödstraff för mordet på tolvåringen. Men han blev inte avrättad förrän den 24 Januari 1989. Under tiden som Ted satt i fängelset de sista åren hade han och Ann fortfarande tillfällig kontakt via brev. Och tilläggen som gjorts är för den nya information som kommit upp under åren, genom Brevväxlingen med Ted, genom några av de sista intervjuerna Ted gjorde, överklagningar angående hans dödsstraff och till slut hans avrättning. Det sista tillägget gjort i min bok, (det 2008) är gjort, dels för att döda några myter kring Teds avrättning, med ögonvitnessbeskrivning från en av de tolv som såg när Ted slog sig ner i den elektriska stolen, och dels för att Ted är fortfarande något av en mytologisk varelse och kvinnor har skickat mail till Ann Rule i många år och berättat om instanser där de trott sig ha mött Ted. Några av dessa beskrivs i bokens första kapitel, kallat "The Final Chapter 2008. 

 

Boken är som redan nämnts, en biografi, det är en biografi om en av de mest ökända seriemördarna genom tiderna, den beskriver tydligt hur Ted Bundy lurar till sig kvinnor och vad som finns kvar av de efteråt, den beskriver mord och överfall och hans två rymningar från fängelset och den beskriver hans avrättning. Den beskriver brottsplatser och så mycket sorg. 

 Det är en bok som är jättejobbig att läsa, för man känner så mycket för alla hans offer. Men samtidigt är det en så viktig bok att läsa, även de vackra, intelligenta männen kan visa sig vara de värsta monstren. 

Ja det är en bok som kan göra en flicka lite sådär lätt super-paranoid, men samtidigt är det så intressant att försöka få reda på hur andra människor, som ligger på ett helt annat spektra än en själv beter sig och tänker. 

Jag rekommenderar starkt denna boken till alla, jag har läst den ett flertal gånger vid det här laget och den skrämmer mig inte längre. Men att ibland påminna sig själv om det värsta som kan hända kan vara bra. 

 

Ber om ursäkt för att dagens inlägg blev lite långt och kanske lite tjatigt. :)

 

Boken får 5 av 5 prickar. 

 

//Nina