letstalkaboutbook.blogg.se

Titel: En man som heter Ove

Författare: Fredrik Backman

Utgivningsår: 2013

Genre: Roman

Handling:

Ove är 59 år och pensionerad mot sin vilja. Ove har en önskan i sitt liv, när boken inleds och det är att få dö. Men saker och ting går inte som Ove vill och gravida kvinnor, datatekniker "bögpersoner", journalister och en katt tränger sig ovälkommet in i Oves liv och tvingar honom att se hur vackert det kan vara trots den sorg han bär på. 

Egna reflektioner:

En man som heter Ove har nog inte gått någon förbi, över en natt blev Fredrik Backman en strålande stjärna på författarhimlen, med denna, sin debutroman. 

 Jag hittade En man som heter Ove i en second hand-affär, för fem kronor, jag hade aldrig hört talas om boken, men något med den tilltalade mig, jag köpte den, gick hem, läste och sen var jag okontaktbar tills sista sidan var nådd. 

 Den mörka tonen man möts av i början av boken fängslade mig, jag gillar svart humor och skrattade åt Oves försök att begå självmord, alltid avbruten av en granne.

Jag rekommenderade dessutom boken till min mamma, som köpte den och började lyssna på den (ljudbok) men hon tröttnade, hon tyckte illa om Ove, "... Jag får nog av griniga gamla gubbar på jobbet ...". Men allteftersom man kommer längre i boken och kryper djupare in under skinnet på Ove så inser man att han är inte bara en grinig gammal gubbe. Eller han är det i alla fall inte utan anledning. 

Fredrik Backman blev, efter denna första läsupplevelse, snabbt en av mina favoritpersoner, inte bara för att han bygger upp en bra historia som träffar så många olika känslotoner, utan också för hur han genom hela boken leker med språket. Jag är en språkpolis av stora mått och en människa som kan få mig att skratta och gråta på samma gång med en mening är värd att älska, i min mening. ;) Han håller ofta meningarna korta, men slagkraftiga och när det kommer till läsupplevelsen så är den som den, i min mening, borde vara, en fjortonrätters-middag. 

 Man får inte hela Oves historia serverad på en vit kantstött tallrik från IKEA inom de två första kapitlen, man får vänta, man får varje del när man är redo för den. Ta dig igenom förrätten bestående av den griniga gubben, paus för underhållning, här i form av Oves nya grannar och sen får man nästa rätt. Och det är så det fortsätter genom hela boken, vilket, om man som jag, blir lätt påverkad av en bok man gillar, gör efterrätten i form av sista kapitlet och epilogen till en fontän av tårar och lycka. 

Vi som skriver bloggen har förresten sagt att vi ska nämna något som är mindre bra med varje bok vi gillar och något som är bra med dem vi inte gillade, men jag kan i nuläget inte komma på något med En man som heter Ove som jag inte gillar.Okej om jag måste klämma fram något så skulle det väl vara ur min mammas synpunkt, att Ove kan verka lite väl grinig i början, och för de som ständigt möter grinigt folk så kan det göra Ove till en karaktär de instinktivt tycker illa om på grund av det. 

Jag älskar i alla fall den här boken och ger den: 5 av 5 prickar. :D

//Nina