letstalkaboutbook.blogg.se

2016-05-18
12:00:00

Men vi knullar ju ändå inte - Ann Söderlund

 

Titel: Men vi knullar ju ändå inte

Författare: Ann Söderlund

Utgivningsår: 2011

Genre: Humor (självironisk krönika)

 

Handling:

Detta är en bok som beskriver hur familjelivet kan var för en vuxen människa i medelåldern som vill vara i allt annat än just medelåldern (eller i alla fall inte bli påmind om det). Boken är skriven i korta kapitel som en krönika, alltså berättande händelseförlopp från författarens liv och hur hon tänker kring allt som händer henne och varför saker och ting är som det är i världen.

 

Egna reflektioner:

Oj, jag vet inte vart jag ska börja. Det var med viss entusiasm jag plockade upp boken från bokhyllan och öppnade den. Att smita ifrån sin egen värld och hoppa in i någon annans problem är ganska skönt, men den här gången hittade jag inte riktigt rätt i labyrinten. Den tilltalade mig inte så mycket som jag trodde. Mest kanske för att den ältar livet som förälder i medelåldern, komplex och män som fortfarande är ett mysterium för författaren och hennes vänner.

 

Jag är igen mamma, därav blev det svårt att föreställa sig den cirkusen som hon beskriver. Men jag har lärt mig massor igenom läsningen av boken i alla fall!

 

·         Alla kvinnor föds till att ha komplex, inga undantag!

·         Jag är en riktig bullmamma eftersom jag gillar att safta och baka etc. (detta kommer förmodligen försvinna då jag faktiskt blir mamma på riktigt med tanke på att det inte kommer finnas tid över till allt detta, enligt boken).

·         Man måste vara sig själv men det är svårt när man vill vara som alla andra.

·         Dessa typer av listor dyker upp i hela boken och har ungefär samma ton.

·         Undantaget av punkten ovan är ett kortare kryss som berättar vad för sorts mamma du är mest lik.

·         Jag har väldigt små ilandsproblem om man jämför med alla kvinnor som nämns i boken.

·         Bilderna som kommer i svartvitt vid varje kapitel är svåra att urskilja vad de föreställer.

·         Jag kommer aldrig läsa boken igen.

 

Punkerna ovan beskriver tonen på boken, ironin som liksom flödar igenom sida efter sida. Den var kul vissa stunder och jag skrattade faktiskt. Dock kanske det är en bok för just föräldrar som känner igen sig mer i situationerna och bor i detta.

 

Den får 2 av 5 bubblor

 

//Johanna